Med behandlingsindustrins affärsmässiga upplägg placeras du i startblocken för en färd mot återbesök, återfallsinventering, sena abstinenser, beredskap för faror som lurar bakom nästa gathörn, lockelser och frestelser. ”Håll byxorna på första året” är också ett mantra som ekar högt.
Ingenting får vara grundat i dig själv så att du utifrån ditt eget väl och ve kan säkra din position.
Du ska istället bära den välberyktade lådan med alla verktyg som du kan använda i uppkomna situationer som hotar din nykterhet. Indirekt betyder det att du ska behålla dina rädslor och bygga en kompakt mur av beredskap runt denna ödesdigra känsla.
Fortsätta undvika livet som du gjort under hela din aktiva tid. Försona dig inte, befria dig inte utan fortsätt kämpa, kämpa på.
Det som inte dödar det härdar.
Hur tilltrasslat har det inte blivit med hjälp av Gorski's bok om återfall och alla dessa varningssignaler som ska präntas in. I de flesta fall handlar det inte om återfall utan fokus ska vara på att man inte gjort det som krävs för att tillfriskna. Under tidigt 90-tal, även under senare tid var det t.o.m. kurser i att lägga ca 60 papperslappar med olika hotande signaler. För att inte nämna Gorski's bok ”Att förstå de Tolv Stegen” som resulterade i att man gjorde sk. stegarbete efter Gorski och inte Stora Boken.
Vad är andemeningen med att skriva en bok att förstå de tolv stegen när källmaterialet (Stora Boken) finns att tillgå när helst?
Ekonomisk vinning så klart. Vi pratar om en industri där nya trender kommer och går med jämna mellanrum. Att behandlingspersonal använde/använder den boken har troligen sin givna förklaring i att de inte är bevandrad i tolvstegsprogrammet . Man tar sin tillflykt någon annanstans för att undvika
konfrontation att avslöja sig själva om sin kunskapsbrist i de tolv stegen som de är uppställda i Stora Boken.
Lägg till kommentar
Kommentarer